Om boken: år / Jag skrev den här historien direkt efter min semester, på hösten. Historien kallades "Semester", historien berättades i tredje person på uppdrag av familjens överhuvud, Nikolai. Jag skrev det snabbt, på bara tre dagar. Men när jag var klar insåg jag att jag inte gillade honom. Det blev väldigt mörkt och deprimerande. Jag försöker att aldrig rita karaktärer "som passar mig", och Nikolai är inte mycket lik mig. Men i upplösningen lade jag för många av mina egna tankar i huvudet på huvudpersonen. Ånger över en för kort semester, drömmar om en pension och ett litet hus vid stranden av ett varmt hav, en känsla av skuld inför sina barn som tvingas bo i en region där vintern varar i sex månader, och konstruktionen av en simhall nämns endast i valslogans. Jag ville lägga historien "på bordet", och då tänkte jag att Yegor skulle kunna berätta den här historien mycket bättre. Det var omöjligt att göra om det, jag var tvungen att skriva om det igen. Jag kastade ut alla dialoger och onödiga beskrivningar inte mer än två stycken kvar från originalversionen. Men jag gillar det här slutet, nästan Hainlein-likt optimistiskt, mycket mer jag tillägnar alla jordens invånare som lever i områden med oavslutad terraforming.